Så har då sannfinnarna avslöjat sina kort. De publicerade i dag sitt valprogram, och där fanns det både gammalt, nytt, lånat och blå(vi)tt. Men framför allt mycket fult och lika mycket galet.
Finlandssvenskarna och alla andra som vill slå vakt om landets tvåspråkighet och de båda nationalspråken fick sina farhågor bekräftade. Den för alla gemensamma svenskan i finska skolor ska bort, likaså kraven på tjänstemäns språkkunskaper.
Och så var det särskilt intressant att höra att FST:s och FSR:s andel av Yles programutbud ska skäras ned till de sex procent den svenska befolkningen utgör. Det har tydligen undgått Soini & Co att finlandssvenskarna betalar hundraprocentiga tv-avgifter, inte sex procent av vad majoritetsbefolkningen betalar. För det kräver vi ändå inte ett lika stort utbud som det finska, men nog en minimiservice, som för tv:s del i dagsläget utgörs av en tv-kanal som sänder mest bara på kvällar.
Till saken hör ju också att finlandssvenskarna på samma sätt som andra bidrar till reklamfinansieringen av de kommersiella tv- och radiokanalerna, men utan att få en minut program på svenska. Det kompenseras genom Yle.
De språkpoliska vallöftena hör till kategorin gammal skåpmat, men de bör ändå garantera att sannfinnarna inte får en enda svensk röst.
Jag tänker inte här gå igenom alla andra galna sannfinska programpunkter, utan nöjer mig med att lyfta fram en enda, som är av alldeles särskilt intresse. Frågor som skolornas språkundervisning, beskattningen, företagsstöd och utvecklingsbistånd kan vi suveränt avgöra i Finland – låt vara att vi nog förbundit oss till vissa EU-normer och löften i FN och så vidare.
Men en punkt i valprogrammet är alldeles extra galen: att vi skulle skära ned vårt medlemsbidrag till EU. Det kan vi naturligtvis inte ensidigt och så där bara göra på egen hand, vilket till och med sannfinnarna bör veta. Eller så har Soinis tid i EU-parlamentet varit helt bortkastad.
Men just det här kravet innebär, om sannfinnarna står fast vid det också efter valet, att partiet självt stänger dörren till regeringsmedverkan framför sin egen näsa.
Det är det kravets största förtjänst. Och enda.