Borde man lära sig rikssvenska i stället för finlandssvenska i finska skolor?

Tja, frågeställningen liknar väl den om man ska lära ut brittisk eller amerikansk (eller någon annan, för den delen) engelska. Personligen föredrar jag brittiskt uttal framför det breda, i mitt tycke fula amerikanska, men det är en smakfråga.

Finlandssvenskan avviker nämligen inte mer från rikssvenska än amerikansk engelska från brittisk. Uttalat är lite olika, men ordförrådet på några undantag när det samma. Visste ni förresten att Österrke efter inträdet i EU fick en särskild kort lista över österrikisk-tyska ord som skiljer sig från allmänna tyska? På rak arm minns jag Erdapfel för Kartoffel och Marillen för Aprikosen…

På samma sätt kunde vi ha en finlandssvensk ordlista med simma för bada och skrinna för gå på skridsko…

Detta är åter en smakfråga, men jag tycker väl att det ”monotona”, ”hårda” finlandssvenska uttalet sitter bättre i en finsk mun än det ”sjungande”, ”mjuka” rikssvenska. Vårt uttal har kanske rentav influerats av finskan?

Vilken rikssvenska skulle vi förresten lära ut i finska skolor? Stockholmska, norrländska eller skånska, till exempel? Inte skiljer sig finlandssvenska mer från stockholmska än norrländska från skånska.

Nordisk språkförståelse övar man bäst genom att lyssna på en norsk eller dansk text som man samtidigt har framför sig i skrift. Detta borde vi ha mer av också i svenska skolor i Finland!

—

Dagens bloggtema inspirerades av ett par inlägg på min Facebooksida. Fler önskemål om teman tas gärna emot! Det kallas interaktivitet och dialog!