Har regeringen en plan B? Den frågan ställs väl närmast med hänvisning till vad man kan göra om Grekland kraschar. Plan A är ju att förhindra en sådan krasch.

Jag hävdar att regeringen snart har en plan B. B som i Budget, alltså. Denna vecka är veckan B, då regeringen ska mangla fram sitt budgetförslag för nästa år. Det sker onsdag och torsdag, på Ständerhuset som vanligt.

Än så länge föreligger ju inget regeringsförslag, bara finansministeriets. Inte för att det är så ”bara”, ministeriet brukar nog till största delen få sin vilja igenom.

Det blir inte lätt att få budgetekvationen att gå ihop. Å ena sidan måste statsskulden minskas, eller närmare bestämt dess tillväxt avta. Å andra sidan borde man inte göra så stora nedskärningar eller höja skatter så mycket att det dämpar den ekonomiska aktiviteten i ett läge då draghjälpen från exporten vacklar.

Det gäller alltså att balansera, och att prioritera rätt. Från vår sida har vi framhållit att regeringen åtminstone borde undvika sådana beslut som hindrar ökade intäkter eller minskar på bidrag från andra håll. Finansministeriets utkast innehåller ett par-tre sådana förslag som biter sig själva i svansen.

Det mest uppenbara exemplet är att ministeriet inte har budgeterat för de små tilläggsanslag som skulle behövas för att effektivt bekämpa den svarta ekonomin. De några miljoner som skulle behövas för lite fler skattegranskare, brottsutredare, åklagare och domare som tar itu med den ekonomiska brottsligheten och fifflet ska ju inbringa flerfalt i nu uteblivna skatteintäkter.

Det samma gäller hushållsavdraget. Det har bevisligen minskat svartarbetet i hushållen. Om det drastiskt skärs ned blir effekten säkert den motsatta.

Ett helt annat exempel är att då lantbruksanslagen ska skäras ned,är det dumt att skära i de LFA-stöd som är kopplade till EU-stöd. Om vi skär ned på det, går vi miste om EU-pengar.

Det här var några små men desto viktigare exempel på sådant som borde rättas till då hela regeringen tar ställning till finansministeriets förslag.

Och så finns förstås RSF, de Riktigt Stora Frågorna: satsningen på de svagaste i samhället, kommunernas statsandelar, försvarsanslagen, biståndsanslagen…

Jag avundas inte ministrarna deras svåra sits.