Lovisa, min gamla skolstad, är egentligen historiskt sett en paradox. Staden, uppkallad efter vår dåvarande drottning Lovisa Ulrika, grundades 1745 på Degerby rusthålls marker i Pernå socken. Drygt två och ett halvt sekel senare slukade gökungen sin modersocken Pernå, inklusive den gamla kapellförsamlingen Liljendal. Och lade dessutom vantarna på den del av det gamla Pyttis som alltjämt på finska heter Ruotsinpyhtää  (Sveriges Pyttis), på svenska Strömfors.

Som uppvuxen i Pernå och skolgången i Lovisa välkomnade jag ändå kommunfusionen, inte minst av språkliga skäl: därmed uppstod en för överskådlig framtid reellt tvåspråkig kommun i östligaste Nyland.

Lappträsk, en annan kapellförsamling i Pernå socken, stannade tyvärr utanför det nya stora Lovisa, lite så där som Norge stannade utanför EU. Det är naturligtvis Lappträsk respektive Norge som bestämmer, men Lovisaregionen respektive Norden skulle nog vinna på att alla skulle höra samman.

Som riksdagsledamot skulle jag ägna särskild uppmärksamhet åt det nya Lovisa, här ett litet program i punktform:

–         Lovisa är nu både stad, landsbygd och skärgård, alla delar måste beaktas i planeringen. Man måste få bygga också på oplanerat område.

–         Valkom hamn får inte bli efter i hamnkonkurrensen.

–         Lovisa-Lahtis-Valkom-järnvägen borde rustas upp.

–         En snabb järnväg från Helsingfors genom Borgå till Lovisa och vidare österut så snart statsfinanserna det medger.

–         Lovisa borde haka på det miljöindustrikluster som håller på att uppstå i Borgå.

–         Turismnäringen kan ytterligare utvecklas, så att hänsyn tas till miljön.

–         Glesbygden hålls levande om kommunikationerna fungerar, en viss basservice kan tryggas och byskolorna bevaras.

–         Lantbruket borde kompletteras med binäringar, inte minst mera förädling av livsmedel värda namnet närmat.

–         I en geografiskt vidsträckt kommun är det viktigt att de äldre kan få bo kvar i sin närmiljö även då de inte klarar sig hemma.

–         Min ståndpunkt till kärnkraftverket på Hästholmen, i korthet: det blir säkert en Fukushima-andhämtningspaus för kärnkraftsbyggandet i hela världen, men innan de sovjetiska reaktorerna från sjuttiotalet måste tas ur bruk borde Fortum få bygga en ersättande, modernare och säkrare reaktor.

Det blev tio punkter. Det kunde säkert finnas mycket fler, men nu ska bloggen publiceras före midnatt…