Kommunalvalet är ett val av stadsfullmäktige, inget annat. Valet handlar
om hur Helsingfors ska styras, inget annat.
Eller strängt taget är valet i Helsingfors också ett välfärdsområdesval,
eftersom staden är sitt eget område också i social- och hälsovården.
Det betyder att det har sina fördelar om det i stadsfullmäktige finns
personer som har erfarenhet av beslutsfattande i vårdärenden. Jo, jag
talar här i egen sak, eftersom jag nu sitter i social-, hälsovårds- och
räddningsnämnden och under den förra perioden satt i HUS styrelse.
Men det är också viktigt att minnas vad kommunalvalet inte är. Det är
inte ett borgmästarval, även om särskilt de två-tre största partierna
gärna rider på den myten för att försöka locka till sig väljare.
Borgmästaren och de biträdande borgmästarna väljs av
stadsfullmäktige, och måste där få en majoritet bakom sig. Här räcker
det aldrig med ett enda parti, utan det behövs en koalition av flera.
Borgmästarkandidater framhåller gärna sitt uppdrag för att locka väljare
att koncentrera rösterna till sig. Det riskerar mångfalden bland partiets
invalda ledamöter. De personliga röstetalen har föga betydelse i
borgmästarspelet.
Kommunalvalet är heller inte ett regeringsval. Missnöjet med den
nuvarande regeringsbasen är särskilt utbrett bland SFP:s väljare, som
har svårt att svälja regeringssamarbetet med de populistiska och ofta
rasistiska sannfinländarna, och gärna vill ”bestraffa” SFP för detta.
Det är en djupt mänsklig och fullt legitim reaktion, men samtidigt ett spel
med ytterst höga insatser. Om SFP skulle förlora ett enda mandat av
sina nuvarande fem i stadsfullmäktige skulle den enda platsen i
stadsstyrelsen gå förlorad och partiet därmed vara ute i kylan,
tillsammans med minipartierna i staden, alltså Centern, Rörelse nu och
Kd.
Det skulle ge bestående frostskador för svenskan i vår huvudstad.

(Först publicerat i HBL 12.4.2025)