Om alla de partier som hittills har hunnit ställa ”absoluta”, ”ovillkorliga”, ja ”oeftergivliga” krav för att kunna sitta med i nästa regering håller fast vid dem efter valet, blir slutsatsen enkel: ingen majoritetsregering kan bildas! Belgiens väg blir Finlands…

Kokoomus har, om jag minns rätt, deklarerat att partiet inte går med i en regering som höjer inkomstskatten.

Men tänk om det ekonomiska läget i Europa förvärras, och en majoritet i nästa riksdag trots allt gör bedömningen att en liten, tillfällig höjning av inkomstskatten för medel- och framför allt höginkomsttagare är oundviklig för att täcka ett hotande underskott i statsbudgeten som inte med andra metoder kan undvikas?

Ja, i så fall sitter kokoomus inte med i regeringen.

Sossarna har visst lovat att inte sitta med i en regering som höjer pensionsåldern. Nå, nu har väl ingen ens föreslagit att vår individuellt flexibla pensionsålder 63-68 år ska höjas. Det är den faktiska pensioneringsåldern som med mjuka metoder (bättre trivsel i arbetslivet, bättre förebyggande hälsovård, stegvis höjd pension som morot…) bör fås att stiga, från nuvarande drygt 60.

Men tänk om det under nästa valperiod visar sig att det enda sättet att nå det målet är att höja åtminstone den lägre eller den övre åldersgränsen, så att ”gaffeln” blir till exempel 64-68 eller 63-70?

Eller tänk om Finland blir ensamt i EU om att driva just sdp:s villkor för hur stabiliseringsmekanismens finansiering ska skötas, och tvingas ge efter?

Ja, då sitter sossarna inte med i regeringen.

I dag förklarade de grönas partiledare att hennes parti inte kan gå med i en regering som inte utesluter varje beslut om nya kärnkraftverk. De gröna har ju lugnt suttit kvar i en regering som för riksdagen föreslog tillstånd att börja bygga två nya kärnreaktorer, men nu ska linjen bli ”ännu” hårdare.

Men tänk om det moratorium i kärnkraftsbyggandet världen över som jordbävningen i Japan ser ut att förorsaka och de tilläggsutredningar som nu behövs resulterar i slutsatsen att de gamla sovjetiska kärnreaktorerna i Lovisa helst borde stängas redan i förtid, innan de enligt nuvarande kalkyler är uttjänta?

Och tänk om vi inte helt kan undvara tusen megawatt el för att hålla hjulen rullande, och inte heller kan enas om att bygga de tusentals, i drift samhällssubventionerade vindmöllor som skulle behövas för att ersätta bortfallet, utan en majoritet i riksdagen anser att Fortum borde få ersätta de två gamla reaktorerna med en modern, större men säkrare?

Ja, då kan de gröna inte sitta med i regeringen.

Sannfinnarna har som känt redan för länge sedan ställt helt omöjliga krav, med vilka de stänger regeringsdörren framför sin egen näsa. Om de inte prutar på dem i regeringsförhandlingarna och om en majoritet vill hålla fast vid vårt löfte i FN att höja biståndet till 0,7 procent av BNP och inte är villig att ensidigt bryta vår förpliktelse att betala vår medlemsavgift till EU, med risk för att mista allt inflytande i unionen, förlora vår rösträtt eller rentav visas på porten?

Ja, i så fall har sannfinnarna alltså stängt sin regeringsdörr, utifrån.

Jag har för egen del ännu inte registrerat några lika absoluta förhandsvillkor från kepus, vf:s eller kd:s sida, men jag kan väl föreställa mig att sådana kunde gälla lantbrukssubventionernas orubblighet, strejkrättens oinskränkta helgd respektive den största och mest avgörande samhällsfrågan av alla, samkönade äktenskap.

Om minsta lilla reform skulle vidtas på ett av dessa områden, skulle respektive parti helst sitta i opposition.

Ni märker kanske att jag har ”glömt” ett parti, mitt eget. Vad jag kan förstå är SFP:s enda ovillkorliga krav för en medverkan i regeringen att den inte rubbar de båda nationalspråkens grundlagsstatus, och det har ingen på allvar föreslagit.

Visst finns det SFP-väljare som gärna skulle se att också SFP ställer andra oeftergivliga villkor för sin regeringsmedverkan. Endel skulle gärna ställa ett krav, andra ett annat. Somliga skulle ha en lång lista.

Då skulle också SFP stanna utanför då nästa regering bildas. Om den alls kan bildas.