Apropå HBL:s aktuella nyheter och ledare om SFP:s position i Helsingfors vill jag bidra med att påminna om vår framstående sociolog Erik Allardts (1925-2020) tes om varför finlandssvenskarna är en starkare språkgrupp än de flesta andra språkminoriteter i Europa.

Utöver de uppenbara historiska orsakerna är den i och för sig lika uppenbara förklaringen den att vi finns också i centrum, i landets huvudstad med omnejd, och inte bara – såsom de flesta andra gamla europeiska språkminoriteterna – i periferierna.

Ja, i själva verket ligger ju Helsingfors på gammal historisk ”svensk mark”, mitt i den historiskt signifikanta nyländska svenskbygden.

I huvudstaden finns förutom per definition republikens styrande organ med presidenten, riksdagen och regeringen, också landets ledande, tvåspråkiga universitet, och de ledande massmediernas och de allra flesta riksomfattande organisationernas huvudkvarter.

Helsingfors är alltjämt den största svenska orten i landet, med sina 37.000 svenskregistrerade invånare. Det finns i Europa bara tre andra huvudstäder som är lika tvåspråkiga: Bern, Bryssel och Dublin.

Gamla europeiska språkminoriteter finns i allmänhet i sina nuvarande hemländers periferier, ja gränstrakter. Börjande med de små tyska respektive danska minoriteterna i det dansk-tyska gränslandet.

Och framför allt de ungerska minoriteterna i grannländerna. De är ett resultat av att Ungern efter det österrikisk-ungerska kejsardömets nederlag i första världskriget krymptes. Utlandsungrarna bor nära gränsen till sitt forna moderland – kin state som proffstermen lyder.

Eller ta både katalanerna och baskerna i norra Spanien. Mindre kända är t.ex. den franska minoriteten i det nordvästligaste hörnet av Italien och den slovenska i Kärnten i södra Österrike. Jag har haft nöjet att besöka och studera samtliga nämnda språkminoriteter, och några till.

Finlandssvenskarnas grundlagsfästa ställning som nationell språkgrupp är alltså starkt kopplad till närvaron i huvudstaden. Ett tungt ansvar för att stadens tvåspråkighet ska fungera också i praktiken vilar på SFP. Det är något för de svenska väljarna att beakta.

Men också för SFP:s partiledning, vid resurseringen.

(Först publicerad som kolumn på SFP:s i Helsingfors Facebook-sida 16.3.2026)