Till älskade sonsonen Leevi, med gränslös saknad och kärlek, ett år efter att du lämnade oss

Vi minns dig som liten, då du ofta var hos oss, och särskilt Mummi skötte dig. Du ville sova bredvid henne, så jag fick sova på en soffa.

Vi minns dig då du fick en trehjuling, vände den upp och ner, snurrade på framhjulet och sa ”pyörii, pyörii” (snurrar, snurrar).

Vi minns dig då jag skulle börja bygga min miniatyrjärnväg och du tyckte om att sitta och leka med småbilar på den stora tomma spånskivan.

Vi minns hur du som liten på båtar och tåg ville göra ”upptäcktsfärder” ombord. Du var nyfiken och vetgirig.

Vi minns hur du var bästis med vår boxer Rosa. Hoppas ni nu setts igen.

Vi minns hur du särskilt som lite yngre trivdes med oss i vår bastu, där du ofta satt längst av oss alla.

Vi minns dina 21 jular hos oss. Till en av de första fick vi en julgransboll med ett inbandat budskap av dig: ”Hyvää Joulua, Mummi ja Faffa! Leevi rakastaa teitä” (God Jul, Mummi och Faffa, Leevi älskar er). Det har vi spelat upp varenda jul – utom nu i fjol, då vi bara inte förmådde.

Vi minns också särskilt din sista jul 2021, då du tack vare dina snuttjobb för första gången hade haft råd att köpa julklappar till oss alla. De var och förblir de käraste klappar vi någonsin fått.

Vi minns dig för ditt glada ”elöu” (alltså Hello, men utan h) som på senare år var ditt hälsningsord då du kom hem, följt av spontana, varma kramar.

Vi minns också ditt ”aaa” då du med liten fördröjning förstod något.

Vi minns hur språkbegåvad du var. Inte nog med att du säkert talade bättre engelska än vi andra, du kunde tala omväxlande med både brittisk och amerikansk accent. På samma sätt härmade du gärna rikssvenskt uttal. Och du hade på egen hand lärt dig lite kinesiska och arabiska.

Vi minns hur vi villeskämma bort dig med din favorit”safka”: hamburgare, rullar av gravlax med färskost och mald svartpeppar, broilernuggetter, pizza, nudlar… Och Mummis smetanalax, lagad i ugnen.

Vi minns hur du själv lärde dig att laga mat, ditt bravurnummer var spaghetti bolognese, med färska champinjoner i köttsåsen.

Vi minns hur vi lite skämde bort dig genom att köpa dig kläder av dina favoritmärken. Vi minns dig varje gång vi går förbi någon av de butikerna.

Vi minns hur vi då du redan hade flyttat till oss varje kväll kom ner till ditt rum i källaren för att säga och krama dig god natt.

Vi minns hur din pappa brukade säga god natt med sitt ”good night, sleep tight, don´t let the bed bugs bite”.

Vi minns hur vi fick höra dig spela på trummorna i källaren, ibland till alltför sent på natten. Varför lät vi dig inte trumma hela natten lång?

Vi minns hur din pappa bara några dagar efter din död med en djup suck sa ”ja, nu behöver vi inte längre vara oroliga för Leevi”. Ack, om vi bara skulle få vara lite oroliga ibland.

Vi minns hur vi tillsammans brukade gå till barberaren, du först för att du skulle få gå hem tidigare, och jag sedan.

Vi minns hur du under skoltiden praktiserade både i vår när-Alepa och i vårt när-Prisma. En gång testade jag dig i Prisma när jag inte kunde hitta kokosmjölk. Du visste direkt.

Vi minns hur vi en sommarnatt på tumanhand tog en längre promenad här i Mosabacka med omnejd.

Vi minns dig som vårt ständiga sällskap på våra resor. Du älskade ju, liksom vi, att resa. Lyckligtvis hann du uppleva många länder i Europa med oss, en utflykt till Nordafrika och två längre vistelser i New York.

Vi minns hur du som femåring första gången var med oss i New York och Washington. Då vårt sällskap var bjudet på middag till Finlands FN-ambassadör hade hon planerat Halloween-menyn på dina villkor.

Vi minns hur du absolut ville dra våra resväskor under en resa till London och ut på den engelska landsbygden, där vi bl.a. besökte Shakespeares Stratford-upon-Avon. Vi skojade om barnarbetskraft…

Vi minns hur du på din första resa till Rom med oss sprang långa sträckor på Circus Maximus – allt medan din lillasyster var mer intresserad av myrorna på marken än av ruinerna på Forum Romanum.

Vi minns hur vi hade den sagolika turen att från vårt fönster på ett billigt hotell i en Parisförstad ha direkt utsikt mot Eiffeltornet, och i New York bodde på ett hotell med direkt utsikt upp mot Empire State Building.

Vi minns hur vi firade min 60-årsdag i Köpenhamn, med Tivolibesök.

Vi minns hur du fick chansen att under en av våra New York-resor se en NHL-match med din pappa och faffa i Newark.

Vi minns resan till Basel för att visa dig och din lillasyster hur man kunde promenera till både Frankrike och Tyskland. Du hoppade fram och tillbaka över gränserna och vi skojade om hur du hade besökt länderna. Under en resa i västligaste Tyskland gjorde du samma sak vid gränsen till Holland.

Vi minns resan till Island, då Mummi och du kom med då jag hade ett möte där. Medan jag satt på mötet var du med Mummi på valsafari i stormväder. Tur att jag inte fick veta om det förrän efteråt…

Vi minns vår resa till Milano, där jag också hade en konferens. Sista kvällen gick jag på konferensens avskedsmottagning, men den var så tråkig så jag beslutade komma tidigare till hotellet och joina er i simbassängen, vilket gjorde dig mycket glad. Jag valde rätt.

Vi minns från samma resa en tågutflykt över till det italienskspråkiga hörnet av Schweiz. Du sa att Alperna var det finaste du hade upplevt.

Vi minns vår vecka i södra Spanien, då du fick se Alhambra i Granada, och vi gjorde en utflykt till Marocko. Så du fick se en glimt av Afrika också.

Vi minns vår Italienodyssé med dig och din familj för bara några år sedan: först en vecka i Rom och sedan en till i Neapel. Du hann också se Pompeji. Och Venedig hade du ju sett redan tidigare, då vi bodde i ett hus från 1500-talet! Du fascinerades av att också ambulanserna var båtar.

Vi minns också resan till Barcelona för att hälsa på din faffas bror och beundra Sagrada Familia.

Vi minns att du fick chansen att se både Les Misérables-musicalen i London och Nabucco-operan i Berlin. Du verkade uppskatta bägge.

Vi minns hur du tålmodigt och åtminstone till synes intresserad gick med oss i många museer, med tonvikt på Vincent van Goghs verk, såsom i Musée d´Orsay i Paris. Vi hade hunnit boka en resa till Amsterdam för att fira Mummis 70-årsdag i juni i fjol, men den inhiberade vi.

Vi minns hur vi i Berlin en kväll på tumanhand försökte komma upp i Fernsehturm, men då kön var för lång tog vi i stället en drink på en bar vid tornets fot. Du satt med din Cuba libre (jo, du var redan myndig då) i en stol gjord av en Trabi och jag med min kakao. Ombytta roller.

Vi minns hur du på våra resor alltid ville upp i de högsta tornen och de högsta och snabbaste berg- och dalbanorna. Som i Eurodisneyland i Paris.

Vi minns vår sista resa tillsammans med dig, till Balatonregionen i Ungern. Då var du redan fullt ut en av oss vuxna.

Vi minns dig som den levnadsglada, vänliga och snälla person du var, både som barn, som tonåring och som ung vuxen.

Vi minns dina roliga miner, du hade nog en dragning till komik. Och din rytmiska dans när du var på det humöret. Och dina slangord.

Vi minns hur du delade ditt intresse för historia med din pappa och faffa, och ditt intresse för sport med din pappa.

Vi minns dig varje dag, ja varje stund. Vi älskar dig, vi saknar och sörjer dig. Men lyckligtvis har vi alla de här fina, goda och glada minnena kvar, och många, många fler.

Tack för de 21 år vi fick med dig! Vi hade bara hoppats på så många fler.