Min lilla reflexion nyss på Facebook om valet av platser i Borgå och Lovisa för vår valturné i dag väckte omedelbara reaktioner, av instämmande slag.
Jag skrev att det inte kändes som att vara i min gamla kära skolstad Lovisa, då vi stod utanför S-market invid infartsvägen västerifrån. Och inte som att vara i Borgå då vid stod utanför S-market i Näse. S-marketarna är ungefär likadana överallt, där de ligger just vid infartsvägarna en bit utanför även små städers gamla centra.
Jag blev av responsen uppmuntrad att reflektera lite vidare över temat. Först ett par klarläggningar:
För det första har jag absolut inget emot S-marketar, och än mindre emot de ännu fördelaktigare Prisma-marketarna. De är förmånliga, har ett bra utbud och ger välkomna bonusslantar.
Jag har alltid varit en varm anhängare av den sympatiska andelslagstanken och känner mig faktiskt som den ”ägarkund” S-gruppen har utnämnt mig till. Ett alldeles särskilt sympatiskt drag är att andelslagsrörelsen åtminstone här i huvudstadsregionen har kommit ifrån den politiska uppdelningen i den ”borgerliga” S-gruppen och vänsterns E-grupp.
För det andra klandrar jag inte heller våra duktiga partitjänstemän, som hade valt ”hållplatserna” på vår valturné. De vet var folk rör sig, och valde platserna utgående från det. På torgen hade vi kanske stått mer eller mindre ensamma…
Nej, det som bekymrar mig är förstås segregeringen av olika funktioner i även mindre städer – och den sociala och ekonomiska segregeringen i dess fotspår. De förmånliga supermarketarna placeras utanför stadskärnorna och kan ofta nås bara med bil. Kvar i stadscentrum blir bara mindre, lite dyrare affärer.
De stora kundskarorna rör sig därmed inte längre i stadskärnorna, utan i bilar i periferierna. Kvar i stadscentrum blir de som inte har bil, de får göra sina uppköp i de mindre, lite dyrare butikerna. Och vilka är de som inte har bil? De lite fattigare, ofta de lite äldre…
Det är den sociala sidan. Sedan finns den som har med stadsbilden, stadskulturen att göra. Torgen är inte längre de marknadsplatser de en gång var. Stadskärnorna utarmas på folk som rör sig, som träffas, som umgås.
Är det så här vi vill ha det?
Det pågår en diskussion i Ekenäs där ”man” vill ha en Citymarket till sta’n. Invånarna har två K- en S- en M- och en Lidl. Sedan den senaste utbyggnaden flyttade S från torget i stan till periferin. En ”Cittare” skulle bara utarma staden och inte erbjuda ngt väsentligt nytt. Centralaffärernas kedjor likriktar utbudet och kväver konkurrensen. Dessutom ör de hejare på att lobba. Björn – varför är det just den av dig omhuldade S-marketen som (nästan) alltid får Alko till sin byggnad?
Du vet tydligen mer om den aktuella stadsplaneringen i Ekenäs än jag, som var där senast i går kväll! Kanske det är en slump att jag ”omhuldar” S-gruppen, vi har en utmärkt Prisma där jag byter från tåg till buss. Och där är faktiskt Alko på Cittaresidan! Men nog såg jag Alko vid S-market både i Näse och Nickby, så kanske det finns ”synergieffekter”…
Vi har ju planläggningsmonopol ännu i kommunerna. Bostadsminister Vapaavuori har en ju en bra profil i dessa köpcenter som är för bilburna. I köpmannaorten Karis finns ett levande centrum och lite småskaligare än Kyrkslätts centrum. Bil behövs bara för möbelinköp och besök på sopstationen här. Den interna kollektivtrafiken borde utvecklas även från byarna i periferin. Kan riksdagen göra något åt saken?
Riksdagen BÖR göra något åt saken. Det finns anslag för kollektivtrafik, de borde bara höjas. I daqsläget är det svårt att avge vallöften som innebär ökade statsutgifter, men det gäller att prioritera rätt – också med tanke på klimatmålen!
Tack för det raka (och modiga) svaret. Jag ser som en konkret lösning att de kommunala skolskjutsarna skulle utvecklas till kollektivtrafik, ss. Mariehamns privata stadsbuss Rödeorm