Vår planet hotas av en uppvärmning av det fysiska klimatet. Om omfattningen och orsakssambanden tvista de lärde – och kanske särskilt många andra.

Få kan däremot förneka att det andliga klimatet i världen, Europa och Finland tvärtom drabbats av en lika ödesdiger nedkylning. Det talas redan om en återgång till det kalla kriget, och totalitära regimer som de i Syrien och Nordkorea hotar världsfreden.

Europa har närmast chockats av något som redan kallats en folkvandring av asylsökande från kris- och krigsdrabbade regioner, och reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Särskilt Turkiet och Grekland, men också Italien och Spanien, är värda respekt för sina insatser som första mottagarländer. Stor respekt är inte minst Tysklands förbundskansler Angela Merkel värd, som blev Europas moraliska ledare då vågen av asylsökande snabbt nådde längre norrut.

Nu är Merkel redan illa trängd, och framför allt har många andra stater med länderna på Balkan, Ungern och Österrike i spetsen formligen tävlat om att strama åt sin asylpolitik. Ja, klimatnedkylningen har redan nått länder som traditionellt varit mest frikostiga och stått som humanitära modeller för andra: Nederländerna och de skandinaviska länderna, särskilt Danmark.

Samtidigt verkar den demokratiska utvecklingen vara hotad av nya totalitära tendenser i forna socialiststater som Ungern och Polen. Det är ironiskt att det blivit kyligare i just de två länder som gick i spetsen för socialistblockets upplösning!

 

Finland är ett kapitel för sig. Landet som i stor fattigdom efter kriget lyckades omplacera 400 000 evakuerade från de avträdda områdena borde inte, i dag mångdubbelt rikare, ha något problem att integrera de kanske 20 000 av fjolårets drygt 30 000 asylsökande som får stanna här. Ändå verkar många anse att uppgiften är övermäktig.

De tar våra jobb och våra kvinnor, heter det. Som om de jobb de förhoppningsvis till en början lyckas få alltid skulle duga åt våra egna arbetslösa. Och utländska kvinnor tycks nog duga åt giftaslystna finländska män…

Nu ska vi ha fascistoida gatupatruller, nu får de som kastar in molotovcocktailer i asylmottagningscentraler i vissa kretsar en hjältegloria, nu förstorar kvällspressen och (a)sociala medier upp de brott som ett litet fåtal asylsökande tragiskt nog gjort sig skyldiga till.

Till det kyliga andliga klimatet bidrar förstås starkt att vi råkar ha en regering bestående av våra mest inåtvända partier. Medan presidenten talar i gåtor.

I ekonomiskt kärva tider skulle det finnas behov av mer solidaritet, inte av egoism. Vi skulle behöva en humanitär uppvärmning av det andliga klimatet.

—

Detta är min sista I dag-kolumn i HBL. Jag ”roteras” bort bland kolumnisterna åtminstone för en tid. Det är vemodigt, efter 27 år som ledarskribent och över sex som kolumnist. Jag får lov att återgå till det jag sysslade med i ungdomen, före åren på och med HBL: skriva debattartiklar och insändare. Mig slipper man inte så lätt.

(Först publicerad som min tillsvidare sista I dag-kolumn i HBL 17.2.2016)