Jakobacka har väl blivit den främsta symbolen för lätt nedslitna, från början dåligt planerade stadsdelar med stora sociala problem, som ett resultat av segregering mellan olika delar av staden. De som bor där måtte uppleva det som orättvist att just deras stadsdel pekas ut som ett problemfall. Det finns ju andra exempel också – nej, jag tänker inte peka ut dem. Men stadsdelar som har fått det här ryktet måste åtnjuta stadsplanerarnas särskilda beskydd, som det visst hette i vår förra grundlag om arbetskraften. Trivseln kan höjas också med små medel, börjande med varierande färger på husen, inglasade balkonger, trevliga gårdsplaner och så vidare. Men framför allt måste det bli ett slut på segregeringen. Ägar-och hyresbostäder bör byggas sida vid sida, invandrarna ska uppmuntras att bosätta sig överallt, service bör planeras in från början och så vidare.
Jokerlinjerna hör till det bästa som har hänt i kollektivtrafiken på länge. Snabba tvärrutter som underlättar resandet och skonar centrum från genomgångstrafik. Mera sådant!
Joukolinjerna är en annan god innovation – de där små bussarna som har anpassats till dem som har rörelsehinder och som underlättar livet för många äldre. Mera sådana!
Julgatan är inte längre riktigt vad den var i ens barndom, men kanske det bara beror på att man blivit så stor… Stockmanns julfönster är inte heller lika spännande som när man stod på den där träplattformen och tryckte näsan mot rutan. Det där mysiga tyska Weihnachtsmarkt-konceptet är förstås mer lämpat för Esplanadparken. Helsingfors skulle ha en del att utveckla då det gäller att skapa julstämning. De där små lamporna i parkträden är en bra början.
Jämlikhet och jämställdhet mellan könen bör prägla alla beslut i stadens organ. Och därmed basta.
Järnvägarna är centrala för kollektivtrafiken både norrut och västerut. Själv hör jag till de privilegierade som efter en knappt tio minuters bussresa från Mosabacka till Malm kommer in till centrum med tåg på tolv minuter. Det största problemet är att tåg- och busslinjer är dåligt koordinerade, särskilt på veckosluten. Tur att vi äntligen, som en av de sista större städerna i Europa, får en tågförbindelse till flygplatsen! Och jag tycker det är bäst att tågen är ute i friska luften på det som numera heter Helsingfors Centralstation, än att perrongerna skulle vara i tunnlar som i många större städer.