Det finns gallupar, enkäter och rundfrågningar av olika slag.

Gallupar är gjorda med en vetenskaplig metod: man väljer slumpmässigt ut ett tillräckligt stort t.ex. ålders- och könsmässigt, kanske också regionalt representativt urval av respondenter som man frågar och ser till att man får en tillräckligt hög svarsandel där också respondenterna är representativa i samma proportioner som urvalet. Den bästa metoden är personliga intervjuer, men också telefon och mejl används, dock alltså så att man tryggar ett representativt urval, inte bara ett visst absolut antal.

Enkäter, eller på svenska rundfrågningar, görs utan vetenskaplig ambition. Man frågar t.ex. tio personer som kommer emot på gatan om vad de tycker och redovisar sedan för resultatet, förhoppningsvis utan att ens försöka hävda att dessa tio på minsta sätt skulle vara representativa för en större skara.

HBL:s och KSF Medias undersökning av läsarnas opinioner inför riksdagsvalet hör i princip till den senare kategorin, även om den framställs och säkert för många läsare framstår, som något förmer. Det låter ju lite trovärdigt då man har fått hela 994, alltså nästan tusen, svar.

Men då man skickade ut förfrågan till 7000, är svarsprocenten alltså anspråkslösa 14. Det räcker förstås ingenvart. Metoden var dessutom e-mejl, vilket redan sovrar bort den låt vara krympande skara som inte håller sig med sådan.

Ta bara siffrorna för SFP i Helsingfors. 145 läsare har uppgett att de har tänkt rösta på SFP. Var femte har inte ens valt parti än. Och, märk väl: två av fem har inte valt kandidat! Ändå uppger HBL med exakta procenttal att en kandidat får 17 procent, en annan 14 och en tredje 10. Det blir i absoluta tal cirka 25, 20 respektive 15 personer av de 145. Och så sägs den förstnämnda på HBL:s första sida ”ligga klart före” den andra… Medan forskaren anser det vara ”helt klart” att kampen står mellan de två.

Skriver jag nu detta i ”surt sa räven om rönnbären”-anda bara för att jag inte finns bland de tre nämnda kandidaterna? Nej, jag kan intyga att jag hade ställt mig precis lika skeptisk även om jag hade funnits bland dem. Jag brukar försöka analysera gallupar och enkäter objektivt, vilket jag sysslade med redan som ledarskribent på HBL.

Men en sak anser jag för min del vara ”helt klar”, och det vågar jag säga utan att vara samhällsforskare, ja det kunde jag ha sagt redan för länge sedan och utan någon rundfrågning: i Helsingfors står kampen om SFP-mandatet mellan en human, social och liberal linje och en mer högerliberalt inriktad, höger särskilt vad ekonomi och socialt tänkande beträffar.

Och som jag redan har sagt i olika sammanhang: den som inte vill rösta på mig ska gärna rösta på den andra starka, uttalat humana, sociala och liberala kandidaten, på Eva Biaudet!