V. Vi måste värna om vår livsmiljö

”Liksom tidigare generationer inte helt har fördärvat vår livsmiljö får vi inte heller göra det för framtida generationer. Ren luft att andas, rent vatten att dricka och att simma i, och ren mat att äta är mänskliga grundrättigheter. Men välmenande miljöåtgärder får inte bita sig själva i svansen, såsom svaveldirektivet.”

Och det betyder vad då? EU ska vara starkt i de stora frågorna, och till dem hör miljöpolitiken. Luft- och vattenföroreningar rör ju sig obehindrat över nationella gränser, och måste bekämpas gemensamt, på EU-nivå. Det gäller inte minst Östersjön, som praktiskt taget blivit ett innanhav inom EU. Bara Kaliningradkusten och Finska vikens innersta del tillhör Ryssland utanför EU, och Ryssland bör integreras i EU:s Östersjöstrategi för att rädda havet och ekonomiskt och infrastrukturellt utveckla regionen som en helhet.

Då jordbruket beskylls för att vara en stor tillförare av ovälkomna gödningsämnen i havet är det viktigt att minnas att ingen bonde med flit slösar bort dyrbar gödsel genom att låta den rinna ut i diken, bäckar, åar och älvar och vidare ut i Östersjön. Bonden vill att gödseln stannar på åkrarna och till fullo utnyttjas för att främja växten. EU:s lantbruksstöd är nu bundet till miljökrav, och väl så.

På samma sätt som EU har medverkat till vattenreningen i S:t Petersburg har unionen ett själviskt intresse av att medverka också till avloppsreningen i Kaliningrad. Och självfallet längs sina egna kuster. Kryssningsfartygens och den övriga fartygstrafikens utsläpp av gråvatten bör elimineras.

Det största enskilda hotet mot Östersjön är oljetransporterna, som bör hållas under sträng kontroll, i strikt hållna farleder för dubbelbottnade tankfartyg. Oljebekämpningsberedskapen bör maximeras genom samarbete mellan alla Östersjöländer.

Rena livsmedel går hand i hand med en inhemsk livsmedelsproduktion som möjliggörs av EU-stöden. Ett minimikrav på industriella livsmedel är att alla tillsatsämnen tydligt utmärks, med för konsumenterna förståeliga koder. Det gäller också om genmodifierade råvaror har använts.

Klimatpolitiken är en livförsäkring. Vi kan hoppas att skeptikerna har rätt, men för säkerhet skull bör vi vidta gemensamma åtgärder för att hålla energikonsumtionen i styr och minska utsläppet av koldioxid och andra skadliga gaser i atmosfären. Systemet för handeln med utsläppsrättigheter haltar nu betänkligt, och måste vidareutvecklas.

Välsyftande miljöåtgärder måste alltid konsekvensbedömas så man i fortsättningen kan undvika sådant som riskerar att bli kontraproduktivt, såsom EU:s kända svaveldirektiv som verkställer IMO:s globala konvention.