Hur ska man ställa sig till avrättningen av Usama bin Laden? För en avrättning var det nog.
Åter en gång anser jag att både de som applåderar och de som vilt protesterar gör det för enkelt för sig. Som med det mesta här i världen finns det nyanser, det finns ett “å ena sidan” och ett “å andra sidan”.
Min egen inställning till dödsstraff är i och för sig entydig. Sådana som har en annan uppfattning brukar jag försöka övertyga genom att uppmana dem att testa sig själva. Testet är tudelat:
Om någon brutalt våldtar och mördar din minderåriga dotter, kan det allt hända att du förordar dödsstraff för den skyldiga.
Men vad anser du om det är din unga son som är skyldig till brutal våldtäkt och mord på en minderårig flicka? Förordar du också då dödsstraff?
De allra flesta som besvarar den förra frågan jakande, besvarar nog den andra nekande. Och det är hela poängen: varje avrättad har nämligen en familj som är i samma situation som du då du tar ställning till dödsstraff för din son.
Sedan finns det, ”å andra sidan”, alldeles särskilt bestialiska mord på tiotals, hundratals, tusentals – ja i vissa extrema fall miljoner människor. De allra flesta hade säkert förordat dödsstraff för en Hitler och en Stalin, om de hade kunnat ställas till svars för sina handlingar.
Usama bin Laden hör till den kategorin. Nej, han är inte skyldig till miljoner mord som Hitler och Sralin, men nog till tusentals. Visserligen har varje liv ett oändligt värde, men matematiker får ursäkta om jag anser att tusentals gånger oändligt är mer än “bara” oändligt.
Men om Usama bin Laden var obeväpnad och inte kunde göra väpnat motstånd? Borde han inte då ha tagits till fånga och ställts inför rätta?
I princip ja, men vad hade det inneburit? Att han hade transporterats till USA, eller kanske till Guantanamo på Kuba? Att han under ett aldrig förr skådat publicitets- och säkerhetspådrag hade ställts till svars för sina brott inför en amerikansk militär- eller civildomstol – och ändå hade dömts till döden. Ja, enligt amerikansk modell hade det väl blivit ett stort antal dödsdomar…
USA hade knappast överlåtit honom till en internationell domstol, som inte kan utdöma dödsstraff.
Om en utdragen rättegång, dödsdom och ”regelrätt” avrättning hade gett upphov till fler hämndaktioner än vad som nu riskerar att bli fallet undandrar sig min bedömning, så det argumentet duger inte åt någotdera hållet.
Säkert kan man säga “fel släckt” om den amerikanska aktionen, men släckningsarbetet hade i varje händelse slutat bara på ett sätt.
Rätt var också beslutet att, med respekt för muslimska begravningsföreskrifter, begrava liket i havet i stället för att ta risken att upprätta en ny vallfärdsort för fundamentalistiska, terroristfrälsta muslimer.
Sedan återstår frågan om aktören, USA, var den rätta. USA är visserligen det mest uppenbara offret för al Qaida, men inte det enda. I den bästa av världar skulle FN ha skött kommandouppdraget, men vi lever tyvärr inte i den bästa av världar. Det är den övriga världens tillkortakommande att USA tillåts agera världspolis.
Att vi inte lever i den bästa av världar är bland många andra Usama bin Ladin skyldig till.
De revanschistiska karnevalerna i USA efter rädenvar nog förskräckande exempel på ett under ytan väldigt primitivt och ociviliserat amerikanskt samhälle.
Jag undrar nog om vi skulle tycka att det var okej att svarta amerikanska helikoptrar skulle göra en räd i Westend eller Houtskär för att “take someone out”. Det finns en skrämmande trend att USA måste få vara världens rörliga polis bara för att de har fräckheten och den tekniska kapaciteten att vara det.
Jo, och för att det inte finns någon annan som kan oh har kapaciteten. Världssamfundet bö se sig självt i spegeln.