Det har varit klokt av regeringarna Vanhanen II och Kiviniemi att mota den globala finans- och ekonomikrisens värsta effekter genom att låna pengar och stimulera. Resultatet är en bättre sysselsättningssituation och en spirande, rentav snabbt ökande ekonomisk tillväxt.

Men den växande statsskulden måste börja åtgärdas. Den beräknas i slutet av detta år vara uppe i cika 85 miljarder, och räntorna far iväg med flera miljarder i ”onödiga” utgifter. Skuldsättningen måste stoppas och så småningom vändas i en reducering.

På otaliga valmöten och i diskussioner med lika otaliga väljare har jag presenterat ett program i fyra-fem punkter, som tål att upprepas nu då valdagen står för dörren. I prioritetsordning:

1. VÄXT. Ekonomisk tillväxt som genererar ökad statsintäkter, utan att nedskärningar behöver göras eller skatter höjas. Men tillväxten kommer inte nödvändigtvis av sig själv, utan måste främjas genom en klok skattepolitik, bättre förutsättningar för företagsamhet och värnande om köpkraften som håller hjulen igång.
2. SVETT. ”Mer svett för att undvika blod och tårar”. Pensionsåldern 63-68 behöver inte som sådan höjas, bara vi lyckas höja den faktiska pensioneringsåldern från nuvarande i medeltal drygt 60. Bättre trivsel och hänsyn i arbetslivet, möjlighet till deltidsarbete/deltidspension, bättre rehabilitering även för dem som lider av depression och mentala problem. Men individuell hänsyn till orkandet och arbetsuppgifternas fysiska och psykiska börda. Och ”förlängd” arbetskarriär även mitt i, genom att arbetslösa och funktionshindrade erbjuds arbete. Men varför inte låta dem som VILL jobba till 70? Vi lever ju allt längre, hålls allt friskare och hinner ändå ”njuta vårt otium” längre än förr.
3. STRIKT budgetpolitik. Inte rum för vidlyftiga vallöften om nya stora investeringar i infrastruktur, om skattelättnader eller om ökade generella förmåner. Däremot rättvis fördelning av välfärden, och riktade åtgärder som förbättrar situationen för dem som har det sämst ställt. T.ex. så att barnbidrag inte dras av från utkomststöd, och en indexbindning av studiestödet.
4. SKATT. Vi kan inte sänka skatter, utan tvingas åtminstone tillfälligt höja dem. Höjd moms med 1-2 procentenheter, men INTE för livsmedlens del. Höjd kapitalinkomstskatt, för att utjämna skillnaden mellan den och förvärvsinkomstskatten. Höjda riktade acciser på tobak, alkohol och miljöfarlig verksamhet, men INTE så att det höjer boendekostnaderna. INTE höjd inkomstskatt, men kanske inte full indexjustering av skalorna, vilket i så fall tillfälligt skärper beskattningen.
5. SAXEN tillgrips bara om det blir helt oundvikligt, och i så fall INTE när det gäller barnen och skolan, de unga, hälso- och sjukvården, omsorgen om de äldre, biståndet och andra socialt angelägna behov respektive framtidsnvesteringar.

Och observera alltså prioritetsordningen. I den bästa av världar skulle vi klara oss med hjälp av punkt 1, plus element ur 2 och 3. I ärlighetens namn bör det medges att vi inte klarar oss utan punkt 4. Men allt bör göras för att undvika punkt 5.

Vad anser du? Kommentera!